.. Julia satt alltså på tåget, och inväntade slutet. Men så plötsligt känner hon hur oron lättar och avståndet mellan vårat tåg och det andra tåget börjberar öka. Vårt tåg ökar hasigheten.. Sedan ökar de andra tåget hasigheten ännu mer och kör ifrån oss. Vilken lättnad! Vi överlevde, vi tog oss till Örebro och vi vann. Slutet gott, allting Gott.

eller...?

Hade en lite intervju med Julia efter den traumatiska upplevelsen. Hon fick berätta vad hon verkigen kände och tänkte angående det som hänt. Och då kom den mörka hemligheten fram.. När hon insett slutet var nära så tänkte hon inte på sin familj. Så blev jag ju tvungen fråga vad hon tänkte på i egentligen då? Inget!! hemskt kände hon själv, hon borde ju ha tänkt på sin familj. Men hon var nog mest uppjagad över att hon skulle dö.

Eller så vågade hon inte erkänna att det hon egentligen tänkte på var att hon aldrig med kommer får uppleva den suveräna servicen, och de mangifika hamburgarna på Donken.. Sad but true.. True story!

Och förrensten, lite bilder sen förra helgen!

Malina fick high-five av Tomas efter hon käkat upp förmodligen sitt livs största portion. (ich förlåt Tomas, men jag garvar lika mycket varje gång jag kollar på den här bilden, den är som.. härlig)


Sofia Petra och Lollo kämpar med korsord medan Lina föredrar lite sömn..


Malina tillbaka till gruppen.. Efter lite vandring på egen hand i Falköping kunde hon pusta ut.. och vi med för den delen..


På en tågstation (i Hallsberg? Örebro?) fann vi en minificklampa vid två bänkar.. Helt frälsta blev vi eftersom det var en drömtrappelampa! Detta är ett tecken tänkte vi. Senare på hemresan på söndagen så visade det sig att det var Reb A:s lampa och den hade lossnat från hennes backpack. Kul? Tron på högre makter försvann lika fort som den kommit.

Missa inte våra matcher i helgen, klockan 14.00 mot Jomala på lördag och 13.00 mot Tierp på söndag!

/#9